Jonesx

Direktlänk till inlägg 20 augusti 2011

Vi glömmer det för ofta.

Av Jones - 20 augusti 2011 18:15

Hey.

Jag vill skicka en tanke till en vän jag inte känner så väl, men ändå.

Hon är stark och det är väldigt svårt att vara det i hennes situation.

Har varit där jag med, har suttit i samma sits och jag vet exakt hur det känns.

En del av det värsta är att känna sig så maktlös men jag lovar dig, om du läser det här, att det blir bättre.

Det var 2-3 år sen syrran blev sjuk.

Hon fick en cancer som oftast bara gamla fick, och min syster är nu 22 år.
Det kändes ofattbart, jag har faktiskt nog inte ens förstått än.

Man tänker aldrig att det ska drabba sig själv, eller någon man står nära.
Och jag vet att det låter uppgjort men det kan drabba vem som helst.

Men "det gör det inte, oroa dej inte, för det är vår familj, inget händer oss vet du, det är ungefär 1% av 100% att drabbar vår familj" känns det som.

Man försöker dag för dag förklara för sig själv hur det ligger till, att ja hon är sjuk men vi får försöka fokusera på det positiva.

Det följer alltid med dig, men du glömmer det mer och mer, kanske inte glömmer utan snarare slutar tänka på det bit efter bit.

Och det är hemskt, jag förstog det inte, alla dessa besök till karlstads sjukhus och ändå blev man som bortblåst, man kunde inte tänka klart, och när man började fälla tårar så var det väldigt svårt att sluta.

Att se denna sjukdom, förstöra folk varje dag, är hemskt.
Men människor bryr sig inte, så länge det inte händer dom.

Och det är väl förmodligen en del i mänskligheten för innan min systers sjukdom så brukade jag kunna rabbla upp hela "cancerfondens" reklam och liknande utan att bry mig ett piss för jag fattade inte innebörden, och nu efter så vet jag hur det är, så oftast brukar jag bara titta bort, byta kanal eller göra ngt annat under den tiden dt går på tvn.


Idag fick jag en påminnelse av den här tjejen, hennes pappa ligger på sjukhuset och alla har det grymt svårt.

Då vill jag bara att hon ska veta att det finns massor med folk som önskar honom att allt blir bra, och att han blir frisk så ni kan fortsätta.

Jag är en av dom.

Hoppas hon förstår detta, och att hon förstår hur stark hon och hennes familj är.
Det krävs.

Och det är hemskt, men några dagar är det bättre och några dagar är det inge bra alls.

Det är då man måste försöka. Försöka bita ihop.

Och det är svårt, jag vet.

Men kom ihåg alla minnen och alla positiva stunder.

Tänk på att det ska bli fler av dom.

Jag kommer speciellt ihåg ett minne av tiden på sjukhuset, dock inget positivt, bara ett som alltid kommer finnas med mig, vi kom in till karlstad, och sen hade hon flyttat rum så man var tvungen att tvätta händerna och ta handsprit på och massa, och det var väl jämnt att vi fick träffa henne på grund av att hon hade inget immunförsvar eller vad det heter så om hon blev sjuk av typ en förkylning så kunde hon dö.

jag kommer ihåg det här, vi tog en bild på mig pappa och carro då, och hon hade börjat tappa hår.

Och hon var så ledsen , att jag började gråta , pappa började att skämta med mig, och skoja lite , prata om annat så jag skulle sluta men det gick inte.

Jag var tvungen att gå ut för jag orkade inte med det.

Och själva minnena av hela den här tiden innehåller så mycket smärta.

Men man får försöka glömma det och påminna sig själv om att hon är frisk nu, och hon mår jätte bra .

Jag tackar gud för att hon finns idag, och om det inte hade varit för alla doktorer och hela sjukhuset så skulle inte jag ha haft chansen att spenderat dagen med henne idag.

Och poängen med rubriken är att vi glömmer allt för ofta att ta hand om varandra, att se till varann.

För vi vet aldrig vad som kan hända så vi borde ta reda på tiden vi får och har för den är dyrbar sen.

Jag kan erkänna att jag är inte den bästa på det här.

Men efter det här så ska jag lova mig själv att försöka iaf.


Be strong! I know you can do it.

Whoever you are.

// Matilda Danielsson


 


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jones - 16 oktober 2011 23:30

100 onödiga frågor, 01. Fullständigt namn:  Anna Matilda Danielsson Göransdotter 02. Ålder: 14 år, fyller 15 nästa år 03. Vart bor du: Säffle04. Bor tillsammans med: Min mamma & pappa. 05. Husdjur: 2 hundar 06. Färg på ditt hus: rött07. När ...

Av Jones - 10 oktober 2011 17:07


Har nog aldrig älskat en bild så mkt som den här.                                                             
                  // The Freakkk  ...

Av Jones - 6 oktober 2011 15:16


3. A photo that makes you happy.              (kommer alltid älska er, bästa vänner forever !)                                        // The F-F-Freeakkk!    ...

Two

Av Jones - 5 oktober 2011 18:15

    2. A photo of yourself a year ago.            // The Freeakk ...

One

Av Jones - 4 oktober 2011 16:21


    1. Your facebook profile photo.        // The Freeakk   ...

Presentation


Jag är ingen småbarnsmamma, har ingen sjukdom, är nöjd med livet, är inget psykfall, har inte opererat min näsa, jag är inget fall för modepolisen men jag är faktiskt helt okej ändå.
Jag är mig själv och ingen annan iallafall! Puss
// The freakk ;*

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Besöksstatistik

Blogkeen

Jonesx

Ovido - Quiz & Flashcards